Sambon som hemmapappa

Det var härligt att börja jobba igen. Så härligt att jag på måndagen kom till jobbet en halvtimme innan jag egentligen tänkt att börja. Det kändes inte alls särskilt konstigt att lämna Isak och Kalle hemma, eller att vara tillbaka på kontoret. Många undrade lite försynt om Isak var på dagis nu när jag jobbade. De såg uppenbart lättade ut när jag sa att sambon var hemma med honom. Dagis kan jag nog tycka han är för liten för ännu.

Har gått och trott att sambon skulle ligga på soffan hela pappaledigheten, men han har visat sig bli en riktig superpappa. Han har ännu en del att lära, men jag hoppas energin håller i sig. I förrgår hade han tvättat kläder. Av praktiska skäl tvättade han allt som låg i tvättkorgen på en gång och tumlade så alltihop efteråt. Jag blev inte arg, bara väldigt väldigt ledsen när jag hittade mina nytvättade kläder, snyggt ihopvikta på sängen. För att gråta lite ifred och inte skälla på honom (han försökte ju trots allt bara vara snäll) tog jag en lång promenad och försökte tänka på vad som är viktigt här i livet, och inte på kläder i obestämbara färger och former.

Idag var sambon och Isak på besök hos mig på jobbet. De hade ett par paket med glasstrutar med sig som de tänkt att lägga i frysen på jobbet. Vi har ingen frys. Istället blev det allmän glassfest när det kom en (för de flesta) okänd man med unge på armen och delade ut glass till alla på kontoret. Många tyckte de kunde komma lite oftare...