Gubben Noak

En av de saker som Isak önskade sig när han döptes var barnböcker. Han fick bland annat Den store barnesangboka, med kända barnsånger i. När jag bläddrade i den blev jag både förvånad av två anledningar. Den första var att både Gubben Noak och Vyssan lull verkar vara svenska barnsånger. Boken är norsk, men de två sångerna stod textade på svenska. Det andra jag förvånades över var texten till Gubben Noak. Man kan ju fundera länge över hur den blev en barnsång? Under min tid på universitetet så sjöng vi bland annat den här på festerna, men jag tänkte alltid att det var en omskriven version, men det var det alltså inte.

När jag nu letade efter texten på Google så hittade jag den under en sajt för Snapsvisor. Jag är osäker på om de tre sista verserna är med i barnboken (har den inte framför mig nu), men de andra är jag tämligen säker på att de stod med helt ocensurerade.

Den andra barnsången jag tänker på som också kan verka tveksam, om man börjar syna den i sömmarna, är Igelkottaskinnet. Det var en vän som uppmärrksammade mig på den. Den är helt oskyldig...fram till sista versen. Läs själva...

Gubben Noak

Gubben Noak, gubben Noak 
var en heders man. 
När han gick ur arken 
planterade han på marken 
mycket vin, ja mycket vin, ja 
detta gjorde han.

Noak rodde, Noak rodde 
ur sin gamla ark, 
köpte sig buteljer, 
sådanna man säljer, 
för att dricka, för att dricka 
på vår nya park.

Han väl visste, han väl visste 
att en mänska var 
torstig av naturen 
som de andra djuren, 
därför han ock, därför han ock 
vin planterat har.

Gumman Noak, gumman Noak 
var en heders fru. 
Hon gav man sin dricka; 
fick jag sådan flicka, 
gifte jag mig, gifte jag mig 
just på stunden nu.

Aldrig sad` hon, aldrig sad` hon: 
Kära far nå nå, 
sätt ifrån dig kruset. 
Nej, det ena ruset 
på det andra, på det andra 
lät hon gubben få.

Gubben Noak, gubben Noak 
brukte eget hår, 
pipskägg, hakan trinder, 
rosenröda kinder, 
drack i botten, drack i botten. 
Hurra och gutår!

Då var lustig, då var lustig 
på vår gröna jord; 
man fick väl till bästa, 
ingen torstig nästa 
satt och blängde, satt och blängde 
vid ett dukat bord.

Inga skålar, inga skålar 
gjorde då besvär, 
då var ej den läran: 
jag skall ha den äran. 
Nej i botten, nej i botten 
drack man ur så här.

Igelkottaskinnet

Och gubben han sade till gumman sin:

Ta och sätt en lapp uti byxan min,

uti ändanom, uti ändanom,

allt uti byxorna i ändanom.

Och gumman hon gick sig till skogen en natt

och där ska se hon en igelkott fick fatt,

som sprang på sina ben, som sprang på sina ben,

som sprang på sina ben uti månens sken.

Och gumman hon tog sitt igelkottaskinn

och alla vassa taggarna vände hon in

uti ändanom...

Och gubben han hoppa, han skrek och han svor.

Jag tror själva hin uti byxorna for,

uti ändanom...

Och gubben han tog sina byxor och gick

och då kan ni veta vad kärringen fick

uppå ändanom...

Men då tog gumman ett ekorraskinn,

de lenaste håren dom vände hon in

uti ändanom...

Och då blev gubben så glad i sitt sinn,

han klappa och pussa käringen sin

uti ändanom...