Ett offer för dimman (eller Härdsmältan)

I Norge finns ett uttryck ammetåke. Direkt översatt till svenska skulle det heta amningsdimma. Det är någonting som nybakta mammor ofta går in i och glömmer typ allt. Den vetenskapliga förklaringen är att den nyblivna mamman ska lägga all energi och fokusering på babyn och därmed totalt förlorar fokus på allt annat.

Dagens offer för dimman var min bröstpump. Vi som delat och rest så mycket ihop. Jag hade inte överlevt tre månader utan den! Den stod och puttrade på spisen för den dagliga steriliseringen medan jag och Isak var ute på förmiddagspromenad. Jag ägnade den inte en tanke...tills vi kom hem och det luktade lite konstigt. Smält och halvt kokande plast luktade det. Har du tur kan du leva ett helt liv utan att veta hur det luktar. Inte för att det luktar så illa, men vetskapen om vad det är kan man vara utan.

Först kom ångesten över allt som kunde ha hänt, och scener med ett brinnande hus spelades upp i mitt huvud ur olika vinklar. Sedan insåg jag förlusten över min nedsmälta bröstpump, som också tagit med sig ett par nappar till den andra sidan. Jag väljer att tro att en försäkring skulle ha täckt det förstnämnda (vill inte ha några kommentarer som säger motsatsen, låt mig få tro det) - men kan man försäkra en bröstpump? Den är väldigt viktig för att bevara förhållandet och fritiden. Utan den - ingen barnvakt, samt att de små barnen på prematuravdelningen klara sig på ersättning istället för äkta vara.

Efter 10 min hade jag fått tag på en ny på Blocket. Jag var fortfarande skärrad när jag hämtade den och berättade (utan att andas mellan meningarna) hur jag smält min egen och därför behövde en ny. VARFÖR berättade jag det? Hur klok trodde hon att jag var på en skala? Är en kvinna lämpad att ha barn om hon inte klarar att stänga av spisen innan hon går ut? Glömmer hon ungen på IKEAs barnpassning nästa gång? Eller i en lekpark på semestern och kommer hem utan barn?

Nu sitter jag här spänt och på att socialen ska knacka på dörren och fråga hur vi har det här hemma. Är det verkligen är lämpligt att Isak ska bo här, eller är lösningen att låta barnafaren vara hemma istället? Han som inte har gått inn i dimman...